Jag har i början av 2010 skrivit en lista på vad jag ska se på bio under året. Efter att jag sett varje film så kommer jag skriva en liten sammanfattning av den här på bloggen. Här är alla 10 filmer jag ska se och hur hajpad jag är på att se de. 1 = otroligt hajpad, 10 = inte hajpad men ska se den.

Filmen som är i fet stil är den jag skriver om idag. Och dom som är i kursiv stil är dom som jag redan skrivit om. Understrukna titlar är dom som jag redan skrivit om, klicka på namnen för att läsa.

1. Vägen
2. Robin Hood
3. Harry Potter och Halvblodsprinsen del 1
4. Shutter Island
5. The Expendables
6. Narnia: Caspian och skeppet gryningen
7. Inception
8. Prince of Persia
9. Percy Jackson: Kampen om åskviggen
10. En galen natt




Percy Jackson: Kampen om åskviggen

Genre: Fantasy, Komedi
Längd: 2 timmar
Skådisar: Pierce Brosnan, Sean Bean, Uma Thurman, Logan Lerman
Sällskap: Nathalie

Min åsikt: Luras inte av skådespelarlistan, även om det är den forna 007 och Boromir som står med så är dom med totalt i 3 minuter av filmen. Jag tycker att filmen var sevärd en tisdag på tv3 när man inte har nått att göra. En förstaupplevelse och aldrig mer. Inte en bio klockan 21.00 när man dessutom är rätt trött. En ung pojke som får reda på att han är halvgud och han får med sig en svart kille som självklart ska vara rolig hela filmen. Men vad är en saga utan numret 3 och könsdiskriminering ska ju naturligtvis inte finnas, inte ens i Sagan om ringen då dom knappt har med en enda tjej i boken men där Arwen skrivs om till en av dom viktigare karaktärerna. En tjej hakar på grabbarna som självklart ska bli kär i Percy. Redan där tappade jag lite av tron på filmen, det usla förnamnet, Percy. Självklart pga att jag sett Nile City före och 100 gånger mer.

Filmen börjar dock lovande och ger oss en inblick om vad det handlar om direkt. Men efter 20 minuter så spårar allt ut, främst för att regissören Chris Columbus har brådis med att avsluta historian efter 120 minuter. Ingen karaktär får något djup och alla hinder klaras av på en minut känns det som. 

I Fantasygenren, som jag älskar väldigt mycket, handlar det om att skapa ett djup. Alla vet att det inte är på riktigt så man måste få tittaren att tro på det. Nu brydde inte jag mig om Percy blev nackad av ett monster.

Främst är det ju för att filmen är riktad för barn. Och i mina recensioner så dömmer jag filmer på hur dom får fram sitt budskap. Så en kiss-och-bajs-komedi kan få 5 och en djup dramathriller som Pachino är med i kan få ett, inte som alla coola filmnördar som absolut inte kan ge en femma till en film som dum och dummare. 

Därför jämför jag detta med det fantasy står för och ska förmedla. Att man kommer in i en egen värld (läs Harry Potter) och att man tror på alla karaktärer som att dom finns på riktigt (läs Sagan om Ringen). Men som jag sa, för att filmen är underhållning för en kväll så får den ett betyg som är varken eller.
 
Mitt betyg: 1,5 av 5