Jag vet inte vad det är, men jag blir aldeles varm i kroppen när jag hör på 80-talsmusik. Jag önskar att jag inte vore född på 80-talet utan kunde uppleva det som tonåring, så man fick vara med om den glada musiken, både på ballader och upptempo.

Nu handlar dagens musik så mycket om autotune och rnb. Känslan för det glada livet känns som bortblåst, där musiker kunde briljera med sin röst och inte med nakna tjejer i musikvideon. Har vi människor blivit för tråkiga? vill vi inte drömma oss bort i kärleken och stå på en strand och lyssna på Glenn Medeiros när man dansar under stjärnorna med sin kärlek? Folk tycker sånt är töntigt nu, jag tycker om när folk resonerar på det sättet för då har jag det där speciella bara för mig själv. Det finns ju inget bättre än ett saxofonsolo, eller en ung kille med fluffigt hår som sjunger om tjejen han älskar.
 
Ta mig härifrån, ta mig till en strand där man grillar korv och spelar fotboll på stranden istället för att supa på den. Ta mig till tider som Karate Kid eller Dirty Dancing.  

Njut nu av en ballad som ger dig just det där, både live och den officiella musikvideon.