Nu har äntligen spelen som man väntat på kommit. Eller i alla fall Pro Evolution Soccer 2010. Det andra fotbollsspelet FIFA 2010 har visseligen ryckt upp sig ordentligt och är nu helt klart spelbart.

MEN!

Fifa är som vanligt aldeles för styrt. Du kan knappt skjuta utifrån (nu vet jag att 99% kan skjuta utifrån eftersom alla möter sina kompisar) men jag utgår från min och Joss titeljakter mot den svåraste motståndaren av dom alla, världsklassdatorn.

Fifa har sedan 99 utvecklats enorm, men åt helt fel riktning. Det enda som är bra med FIFA är följande. 

Alla lag finns (men det går att fixa i edit på PES)
Att det finns PES så man ser hur fruktansvärt dåligt FIFA är.
Att man kan ta fram FIFA i april när man vunnit allt som går att vinna på PES.

Men nu ska jag inte bli långrandig och tjata om hur bra PES är och hur dåligt FIFA är, det får du avgöra själv när du spelat spelen, helst mot datorn.

Jag och Joss inledde självklart med vårt kära PES direkt. Övermodiga och trötta som vi var inledde vi en säsong med Sampdoria i Italienska ligan. Inte så klokt med tanke på att spelmotorn var helt annorlunda och det skulle bli svårt att komma in i spelet.

Efter en bedrövlig start och svordomar åt vårt kära PES, stängde vi av det. Vi klarade inte av att förlora på det, precis som när man ser sitt favoritlag på tv, "det slår undan benen på oss" som Maradona så vackert sa 1994.

Så vi testade FIFA. 

Det blev ett hungrigt titellöst Bato/Jossunited som skulle frälsa kvällen. Men det roliga tog slut just där, vid förhoppningarna.

Man kunde inte göra mål från alla vinklar och datorn gjorde endast inläggsmål, efter svordomar som inte bör översättas på något språk i denna värld, stängdes FIFA av, tills vi varvat PES. Sedan förstår jag inte hur man kan göra datorn så overklig, där Arsenal ligger näst sist och Bolton vinner ligan före Hull.

Dagen efter...

Vi ger vårt älskade PES en chans.

Vi sätter igång med det vackraste laget av dom alla, Real Madrid. Efter 7 omgångar har vi en förlust och tre oavgjorda. Det går åt helvete med allt tänker vi. En 14 plats i ligan och vi skäms lite. Vi har även lite ångest, är detta allt PES har att erbjuda? "Det är ju så jävla fittsegt" hör jag från min partner i andra sidan av soffan. "Jag vet, men vi tycker det är kul när det är svårt?" svarar jag med en röst som egentligen är mer skärrad än förhoppningsfull.

Där vänder hela spelet för oss, vi hittar dom enkla alternativen, vi spelar oerhört klokt i sidled och vänder på spelet med våra innermittfältare, Granero går in och blir an av dom viktigaste spelarna i laget.

Vi börjar tugga och tugga, snart är vi ikapp dom här 14 poängen som vi låg efter Barcelona som hade 10 vinster på dom 10 inledande matcherna (det är där PES skojar med FIFA)

Spelet känns inte alls lika svårt längre, det är bara små justeringar som är fantastiska från förra året, vilket vi inte var vana med, men som vi nu var.

El classico borta 

Det skiljer nu bara 4 poäng upp till ärkerivalen som totalt gått ner sig efter den sjuka starten. 4-0 till oss, 4 kontringar Higu, Higu, Benze, Benze. Isolering av Zlatan, som inte får ett skott på mål för att vi är i rygg direkt. Hög press på Inesta och Xavi. Detta känns lovande.

Efter Barcelonamatchen känner vi oss helt oslagbara, vi håller nollan i mer än sju matcher i följd, vilket skrivs in i vår meritlista.

Vi vinner 15 matcher i rad. Vi leder helt plötsligt ligan med 11 poäng, vi fattar ingenting. Barcelona har vikt ner sig efter förlusten hemma mot oss och Sevilla är nu en poäng bakom dom.

Samtidigt tar vi oss vidare som gruppsegrare i CL där vi har Inter, Dinamo Zagreb och Dynamo Kiev, med 15 poäng 5 vinster och 1 förlust...mot Kiev.

Drömlottningen blev Slavia Prag i 8-delen. 1-1 borta och 4-0 hemma gör oss klara för kvartsfinal i den finaste turneringen av alla.

Efter att vi slagit Osasuna med 1-0 borta i Cupsemin, där De la Red avgjorde med ett varckert mål, så har vi nu även en fot inne i Copa del Rey-finalen mot Valencia.

En trippel är oerhört nära, "men det struntar vi i såhär i efterhand" som Mattias Jonsson så vackert formulerade sig efter 2-2 matchen mot Danmark.

Just nu är vi glada att vi har PES, och likt en familjemedlem ber vi om ursäkt för att vi någonsin tvivlade.

mvh
Bato 

Nya singeln från Westlife!!!!!

Jag satt och läste i en artikel på Aftonbladet som handlade om en homosexuell tjej som bar smoking på skolfotot i USA och skolan förbjöd det. Att skolan gör så är väl inget märkvärdigt eftersom det är USA vi pratar om. Självklart får hon komma i vad hon vill till skolfotot.

Det jag dock inte begriper är hur homosexuella resonerar med deras klädval och beteende.

Det finns gaykillar som är lika neutrala som alla killar, bara att dom gillar killar. Jag är helt med på noterna och har sagt det 100 gånger. Få män är lika öppehjärtliga och snälla som gaykillar. Men det är en sak som jag tänkt på hur mycket som helst vad gäller homosexuella.



En homosexuell kille attraheras av killar men ändå så beter han sig tjejigt, sminkar sig och bär klänning i vissa sammanhang. Borde det inte vara tvärtom?

En kille som vill ha en annan kille ska väl vara så MANLIG som möjligt? inte tvärtom. Varför är man gay om man dras till löshår, smink, tjejparfym, hudvård, tjejkläder, schlager m.m?

Samma sak gäller tjejer. Borde inte alla lesbiska tjejer ha Silikonbröst, restylane i läpparna, smink, klänning och tjejparfym. Det om nått attraherar väl en homosexuell kvinna. Men då kör dom tvärtom så att hennes flört kan bli intresserad i en människa som har smoking, kort hår, inget smink, snus under läppen, muskelös och sportig. Det enda som fattas på den beskrivningen är "han är en kille".

Jag pratar naturligtvis om dom som är extrema, inte normala män och kvinnor som gillar motsatt kön, för det är minoriteten som jag pratar om. Som Brüno eller damfotbollsspelare.





mvh
Bato

Jag har älskar Westlife i 10-år nu. Man kan säga att dom är som ett vin, det blir bättre med åren. Jag lyssnar på dom minst en gång per dag och nu äntligen kommer ett nytt album!!!!!!

Det var 2 år sen dom släppte ett nytt album. Främst för att nästa alla bandmedlemmar har blivit pappor. Det nya albumet ska vara som dom första albumen. Med andra ord, helt sagolikt. Detta är deras ord angående albumet.

Exciting Announcement

Westlife - Miss you

Anledning: Den är bra från första sekund till sista. Väldigt irländsk och mysig. Den låt jag lyssnat mest på någonsin vad gäller mitt favoritband.

Andrea Doria åkte igår ut ur Cupen med 2-4. Det kändes då jävligt jobbigt med tanke på att man är så bortskämd med att vinna hela tiden. Vi har exempelvis ett facit på dom 18 senaste matcherna på bortaplan som är sjuka 17 vinster och en oavgjord. Men nu stundar årsfesten på fredag som kan bli klassisk. Det lutar år att Jag, Fred Persson, Jeppe Hussfelt och Johan Larsson sätter igång hemma hos mig redan vid 3 tiden för att värma upp inför festen.

Idag får jag PES 2010. Det gör att jag och Joss ska låsa in oss i flera dagar och andas PES. Vi ska storhandla massa dricka och bara spela.

På grund av PES-släppet så kommer jag inte sova med min älskling på TRE dagar. Måste vara rekord. hon är den mest förstående flickvännen på jorden, som vet hur mycket det betyder för oss att spela detta spel.

Jag älskar mitt liv just nu.

If I don't say this now I will surely break
As I'm leaving the one I want to take
Forgive the urgency but hurry up and wait
My heart has started to separate

Oh, oh,
Be my baby
Ohhhhh
Oh, oh
Be my baby
I'll look after you

There now, steady love, so few come and don't go
Will you won't you, be the one I'll always know
When I'm losing my control, the city spins around
You're the only one who knows, you slow it down

Oh, oh
Be my baby
Ohhhhhh
Oh, oh
Be my Baby
I'll look after you
And I'll look after you

If ever there was a doubt
My love she leans into me
This most assuredly counts
She says most assuredly

Oh, oh
Be my baby
I'll look after you
After You
Oh, oh
Be my baby
Ohhhhh

It's always have and never hold
You've begun to feel like home
What's mine is yours to leave or take
What's mine is yours to make your own

Oh, oh
Be my baby
Ohhhhh
Oh, oh
Be my baby
I'll look after you

You are so beautiful to me (repeat)

Många spelare är helt fantastiska passningsläggare. Xavi, Xavi Alonso, Gerrard, Lampard, Beckham är kanske dom bästa och kändaste.

Tar vi Xavis passningsprocent så är den ibland skrämmande. 98%, 89% är vanligt hos den fantastiska spelaren från Katalonien. Hans lags namn vill jag inte yttra här för att smutsa ner min så vackra hyllningstext.

Tar vi en spelare som Guti då, som oftast har 50% passningar rätt och som i varannan match gör något fantastiskt så tycker många att "han är för ojämn" och "han passar för mycket felpassar".

Jag köper det till en viss del. Men många glömmer att dom 50% han sätter är antingen målpass, eller en passning som för spelet framåt och utvecklar anfallet till något konstruktivt. Dom 50% han missar är sådana pass som bryts för att det är just en passning med avsikt att göra ett steg framåt i anfallet.

Om man då jämnför med ett geni som Xavi så har han av sina 98% förmodligen spelat sidled i 80% av dom och har en bättre passningsposition när han alltid är 20 meter längre ner i banan än en sån som Guti.

Guti har fått för mycket skit under så många år. Spelaren som alla hatar har varit minst lika lojal som Raul, Gerrard, Totti eller Del Piero. Jag skulle nästan säga att han är mer unik, mer lojal.

Alla "bandieras" har stannat i sin klubb för att dom trivs i staden och laget, men den främsta anledningen är självklart att man varit en startspelare i sitt lag och inte haft en anledning att byta klubb.

Guti har varit ifrågasatt i 10 år nu, suttit på bänken massvis med gånger, sett spelare som kommit in på hans position som Zizou och Xavi Alonso, istället för att flytta vidare och spela i Mallorca och vara lagets kugge. 







Han har mist sin plats i landslaget pga sin kärlek till sitt Real Madrid, och ibland mist sin plats på planen för sin kärlek Real Madrid.

Guti var med under Hierrotiden och kom in som en joker under Galacticoseran. Han har spelat fram Ronaldo borta mot Manchester United med en 30 meters djupledsboll. Han har klackat fram bollen till Zizou som förmodligen är den enda spelaren som trodde sina ögon när det hände, varav han smällde upp den i vänstra krysset. Han vann asisstligan förra året i La Liga.

Jag är väldigt trött och ledsen på hur man behandlar en spelare som honom. När ska folk sluta håna dessa underbara fotbollsspelare och försöka hylla spelarna för det dom är. Oavsett om man hejar på Katalanerna eller inte. Dessa spelare dör snart ut och då kommer hela jordens spelare agera som fotbollshoran Robinho.

Guti är för mig lika stor som Raul.

För mig får han passa fel 19 av 20. Det finns två anledningar för det.

1. Den 20e blir en målpass
2. Jag får se nummer 14 med blont hår jogga runt på planen, ibland med en bindel runt armen. 

För evigt trogen Gutista

Efter många om och men, och efter sökandet för en ledig dag för oss båda, hittade vi äntligen en dag som passade båda. Inga tjejer var bjudna, inga tjejer ville bli bjudna. Vi tog en dag och stängde in oss i 13 timmar och bara var inne i Midgård. Sagan vi älskar...

Lembasbröd

Martin Narvelo kom lite sent till mig imorse. Vi skulle ju starta I tid med våran Sagan om Ringen dag. Alla tre filmer skulle plöjas igenom och god mat skulle mätta våra magar.  ”A wizard is never late, Frodo Baggins, he arrives precisley when he means to” fick jag som sms för att han var sen. Jag förlät han omedelbart, medan jag fixade egna Lembasbröd till frukost.

Frukosten såg ut såhär:


Örtté, Lembasbröd med majonäs och ägg. Bacon och Salt från fylke.

Vi drack 4 liter te och massor av bacon. Efter första filmen tog vi en promenad och andades lite frisk luft.

Sen blev det lunch. Den såg ut såhär:


Lembasbröd, ost och Tomat. Stekt skogssvamp, mjölk och självklart salt från Fylke.


Gott!

Sen satte vi på den andra filmen, som var 34 minuter längre än ettan. 3 timmar 34 minuter.

Efter halva filmen blev vi hungriga så det blev lite god middag.


Nötspett, tomat, smörstekta svampar och mjölk.

När den andra filmen var klar satte vi på den tredje direkt, eftersom vi var ganska illa ute tidsmässigt. Dock unnade vi oss lite ostkaka och te.


Ostkaka som min älskade mor har gjort.

4 timmar senare var vi klara med den sista filmen...och 13 timmar efter den första startade.


Salt från fylke med torkade olivbitar.

Med mycket snack under filmerna (vi kan dom utantill) och mycket prat om Thon (som är Pippins skaldubbel) så blev detta en dag som vi kommer göra om, förhoppningsvis fler år framöver.

Men jag själv tycker jag inte varken filmerna spelar någon eller maten.

Jag har hittat en vän som Martin i vuxen ålder. Hur ofta hittar du någon kompis när du överstiger 20 år. Martin är en vän jag delar otroligt mycket gemensamt med. Skulle faktiskt säga att han fulländar min kompisskala till det perfekta. Jag hade allt och nu har jag lite till. Vi kommer ha 100 sådana här kvällar och dagar till.

Mvh
Galadriel


Martins point of view...


...och min hörna.


mys


Fantastiskt

Bilderna talar sitt tydliga språk.

När jag jobbar brukar min flickvän vara inne på min data. Självklart är det okej men inte när hon skriver legendariska saker i adressfältet som hennes version av google.se. Ett gott skratt förlänger livet?

Eftersom jag gillar att designa grejer på PES så kommer nu ett eget klubbmärke för mig och Joss.

Vi har under åren utvecklat vårat spel och nu när PES 2010 släpps kommer vi vara hungrigare än någonsin. Så när alla jobbar utom jag, och jag inte har nått att göra så designade jag ett egen emblem till oss.

det ser ut såhär.



Förklaring på allt.

Skelettet: Skelettet gjorde jag som Manchester Uniteds, eftersom vi båda älskar klubben.

Fladdermusen: Det är ett tecken jag och Joss brukar göra när vi gör viktiga mål, då gör vi tecknet med händerna precis som Anelka gör. Självklart totalt ironiskt. Man ska helst låta som en fladdermus också.

Engelska flaggan bakom Fladdermusen: Vi älskar Englands landslag (speciellt när Becks spelar där). Jag ville även hylla Genoa, Andrea Doria.

Banderoll längst ner: Vi älskar allt med Italien. Maten, kulturen, fotbollen, och Joss är världens största Romasupporter, så jag lät dom vackra färgerna grönt, vitt, rött vara delaktiga i den. Siffororna i banderollen är Romerska och betyder 1986. Vårat födelseår.

X-Y-B-A: Är Bokstäverna man spelar med på en XBOX-kontroll. Dom har även olika färger på kontrollen vilket jag visar i märket. Detta har jag med som en snygg detalj för att det är TV-spel vi pratar om inget annat.

Romersk Krigare: Behöver jag väl inte ens förklara. Totti har den på armen och det passar med vårt märke.

Banderoll längst upp: Samma sak här med färgerna men nu är våra namn på banderollen istället för födelseår.

XXIV-XXXII: Våra tröjnummer på fotbollen.

Slott: För att hylla AIK men jag ville göra det mer italienskt och elegant så jag valde lite spetsigare torn. Sen fick jag rita till dom själv så vi fick vår egna.

Flaggor på tornen från vänster till höger: Italienska flaggan, Svenska flaggan, Romas färger, Real Madrids färger, Kroatiens färger, Englands flagga.

Stjärnan: Har ingenting med vårt klubbmärke att göra. Den betyder 11 ligatitlar såhär långt i våra karriärer. Var 10e ligatitel får man en stjärna på riktigt och vi vill inte vara annorlunda. Med tanke på att vi spelar för titlar och itne för att det är kul kommer det byggas på mer sjärnor över märket snart.

//Bato
 

Håller på att välja kläder nu vad jag ska ha på mig på Bion ikväll, med tanke på mitt skägg som jag sparat i två veckor nu, ville jag vara lite halvtrashig ikväll.



Jag älskar brunt så jag kör med mockakängor i just den färgen som jag använt typ 2 gånger. Byxorna är rutiga, även dom bruna.
Gula hängslen mest för syns skull och gult är en av mina favoritfäger vad gäller accessoarer.

Tyckte det skulle va kul med en pikétröja istället för en t-shirt eller linne under skjortan. Valde en grå nertonad färg. Skjortan är brunrutig och halsduken är lika mörkbrun som kängorna.

På huvudet väljer jag en hatt för att det är ovanligt och passar till den här stilen.

Den gröna jackan köpte jag i kroatien och jag älskar den. Snyggt med en helt annan färg på jackan tycker jag.

Under ser det ut såhär.



Bato

Ja du läste rätt.

Men det handlar självklart om PES för mig och Joss.

Jag och Joss har vunnit allt som går att vinna på PES 2009. Vi har skrivit upp allt så det är 100% säkert. Men nu tänkte vi att vi skulle göra något som är i princip omöjligt, att vinna Champions League med lilla AIK från Sverige. Många skulle säkert börja i ett gruppspel och kanske spela på en svårighetsgrad under "världsklass". För mig och Joss existerar inte det. Vi börjar från första kvalrundan och framåt. Altså tre kvalomgångar för att komma till själva turneringen, vilket är svårt i sig eftersom våra spelare är så långsamma att motståndarna är snabbare med boll. Dom skjuter otroligt löst (läs. Tjernström och Dulee) och deras teknik är som en ytterbacks i Allsvenskan. Med andra ord realistiskt, med andra ord, det är så svårt för AIK att uträtta något på riktigt på den här nivån.

Vi inledde skakigt som vanligt, rent resultatmässigt. Vi spelade bländande, hittade ytor, rörde oss fantastiskt utan boll och spelade väldigt enkelt. Vi spelar 10 minutersmatcher så vi ska inte ha brådis fram till sista tredjedelen.

Här har du kvalet.

Två gånger under kvalet var vi utsatta och båda gångerna höjde vi oss till en ny nivå.

1. Mot Basel förlorade vi med 2-3 hemma. Altså var vi tvugna att vinna med två mål och absolut inte spela oavgjort eller förlora. Vi åker till Schweiz och spelar klokt och utgår från försvarsspelet. 2-0 Obolo och "Straffkungen".

2. I den tredje och sista kvalrundan mötte vi stora stygga Celtic och skulle inleda hemma. En helt fantastisk match av oss där vi inte har ett fel, kröns med att Joss skickar en frispark i 200km/h med den andre Joss (Joos) Hoiveld.

Nu hade vi spelat ca 2 timmar och nu var vi i huvudturneringen med AIK.

Vår grupp och gruppspelsschemat såg ut såhär.



Vi inleder med 2 poäng inför dom sista tre matcherna. Spelar ut alla och mest Rangers, som lyckas kontra in 0-1.
Vi måste därför ha 9 poäng på dom sista tre matcherna, vi kan klara oss med 7 men då måste vi ha hjälp från andra matcher.

Sevilla omg 4: Pang 0-1 i baken efter 6 minuter. Vi måste vända, vi får inte känna panik säger vi högt till varandra, men båda sitter och tänker, "hur fan ska vi vända på detta, vi har ju gjort 1 mål framåt på dom tre inledande matcherna."

Då händer något, vi börjar hitta passningsspelet och allt går vår väg. Vi vänder till 3-1 och firar knappt, bara en näve och ett cmon av oss. Nathalie, som låg i sovrummet och kollade på Forrest Gump måste tyckt vi var helt störda i huvudet när hon hörde saker genom väggen som "Mer spelvändningar" "Understöd" "Du var klockan 5 över 1 istället för klockan 12 (Med XBOX-spaken, därför jag missade målet)"

Roma omg 5: Vi åker till Rom och ska spela mot det vackra laget som leds av Totti. Men vi inser något. Alla nyförvärv som Joss gjorde när jag han och Steffe spelade säsongerna innan (läs. Milan-Roma-Juve) var kvar.

Roma ställde upp med Totti, Robinho, Mutu, Martins, Silva.
Mot: Nisse, P. Karlsson, Joos, Jonsson. 

Vi spelar en klinisk fotboll som vanligt, har 1-0 och i sista sekunden kommer Robinho sopren men Bergh räddar (Örlund blev bänkad efter första matchen i kvalet.)

Nu har vi en match kvar och ser vi till tabellen så kan vi vinna gruppen vid vinst med 2 mål mot Rangers.

3-1 mot Rangers och vi har vunnit gruppen. Det känns overkligt.

Nu hoppades vi på att få en bra lottning. Vi slapp Barca, Milan och Man. Utd. Men vi fick Lyon, som var helt omöjliga på spelet eftersom dom vunnit ligan och vart bra i CL tidigare.

 

Dom blev aldeles för bra. Gjorde mål på alla chanser dom fick och vi hade svårt att sätta dit den.

Med detta vill jag visa dig som läsare att jag och Joss inte alltid vinner, men vi är värdiga förlorare och hyllar Lyon för deras avslut och tar nya tag.

Men ibland är man sugen på att trycka på start , välj sida, flytta en kontroll till Lyons sida, göra självmål och flytta tillbaka igen.

Men det är inte det glada laget Joss/Bato.

//Den sistnämnde

Westlife - Sweart it again

Anledning: Deras första hit, och låten som gjorde att jag började tycka om Westlife. En fantastisk refräng som enligt mig är en av dom bästa låtarna genom alla tider.

Denna låt gjorde så dom blev störst och sedan dess har dom radat upp 14 listettor i Storbrittanien!!!

När vi var unga gjorde vi alltid drömelvor. Så jag tänkte göra det idag.

All time dream team (4-2-3-1)

Målvakt: Schmeichel

Högerback: Cafú
Mittback: Maldini
Mittback: Baresi
Vänsterback: R. Carlos

Pivote: Makelele
Pivote: Xavi

Högerytter: Beckham
Trequartista: Totti
Vänsterytter: Zidane

Forward: Raul

Bänk:
MV: Ravelli
B: G. Neville
MF: Boban
MF: Rivaldo
FW: Romario
FW: Ronaldo 

Dream Team idag (3-4-1-2)

Målvakt: Casillas

Höger mittback: Vidic
Mittback: Terry
Vänster mittback: Ferdinand

Högerytter: Messi 
Innermitt: Gerrard
Innermitt: Xavi
Vänsterytter: C. Ronaldo

Trequartista: Inesta

Forward: Rooney
Forward: Nistelrooy

Bänk:
MV: Buffon
B: J. Zanetti
MF: Kaka
MF: Lampard
FW: Torres
FW: Gilardino

David Beckham

Fullständigt namn: David Robert Joseph Beckham
Född: 2 maj 1975
Längd: 183cm
Jobb: Fotbollsspelare

Han är snyggare än alla kvinnor på jorden.

David Beckham har varit en stilikon och sexsymbol från dagen han sköt sitt magiska mål mot Wimbledon 1996. Han hade då en pojkbandsfrisyr och hade precis gift sig med Posh-Spice. I början av 2000-talet var Becks en av dom bästa fotbollsspelarna i världen, han ledde sitt Man. United där han var assisterande kapten och i England var han Kaptenen som sköt England till VM i Sydkorea/Japan 2002.

På planen var allt helt perfekt och otanför var han en ikon som hela världen ville ha en skymt av. Det ryktas att halva Englands manliga befolkning målade rosa nagellack under en tid. Ni vet dom där rakade öldrickande matchokillarna. Så stort inflytande hade nummer 7.

Beckham är den kändisen som jag tycker varierar sina ombyten mest och passar i stortsett allt. Han passar även i alla frisyrer, till undantag för två snedsteg, mohikanen och dom inbakade flätorna. 

Han har en väldigt streetlook till vardags. Med vita sneekers, slitna jeans , vitt linne och en rutig skjorta över. Eller en t-shirt.

Men han älskar även att klä sig mer stilrent, kostym och tredelat är något han tagit fram nu när han passerat 30.

David Beckham har ett vackert ansikte, snygg i alla kläder och frisyrer, fin hy, kan se manlig ut om han sparar skägg, har tatueringar, och solbrännan. Självklart kommer ingen i närheten i världen.

Efter detta finns det två alternativ för killarna.

1. Dom tar självmord.

2. Dom kollar aldrig mer på skräckfilm i sitt liv.

Titel: Into The sun
Genre: Action
Skådis: Steven Seagal
Tid: 1 tim 32 min
År: 2004

Handling: När guvernören i Tokyo blir mördad skickar CIA sin lokale agent Travis Hunter (Seagal) för att kolla upp det. Hunter finner sig själv i ett nät av korruption och lögner som leder honom till en galen ung yakuza-boss som försöker komma högre i hirarkin med hjälp av den kinesiska triaden. Hunter söker hjälp av den inre äldre, mer traditionsbundna yakuzan för att komma åt honom.

Min kommentar: Första 40 minuterna händer inget. Man får se Steven i kanske 4 minuter totalt och då har han KÄRLEKSSCENER med en japanska, du hörde rätt.

Med en Seagalrulle vill man bara ha action och att han dödar. Nu blir historien för plottrig.

De resterande 52 minuterna blir minst lika tråkiga. Det känns som en dålig japansk actionfilm där Seagal är med bara för att man ska se filmen överhuvudtaget.