En fin gest av den störste
Ett kärleksbrev..igen
...Att jag fick mat av N. Kindvall.
...Att jag har en vid dröm, en dröm att bli 20% av vad Mister är om några år.
...Att Johan Ringström är overkligt varm som person.
...Att Borggren ger mig en kram varje gång jag ser honom.
...Att Tommy är mallen av hur man ska bete sig som människa.
...Att min bror Joss spelar för Doria.
...Att Jesse Kindbom personifierar hela Doria.
...Att Sam Austin vrålar på sin fantastiska Australiensiska bakom mig så jag får rysningar.
...Att jag och Johnny ska passa varandra på fotbollsplanen på fredag.
...Att Angeltoft värmer alla med sin närvaro.
...Att jag pratat med Simon Bank i telefon.
...Att Hasse är vackrare än alla flickor jag någonsin varit med tillsammans.
...Att Pär Linder är så genomsnäll som person så jag ifrågarsätter om han verkligen är född på denna jord.
...Att jag har fått säga några ord med Kviborg i mitt liv.
...Att Jeppe är en person som jag skulle välja föra allt annat i livet, det är ingen som förstår mig och Jeppe, det är så djupt att många tjejer skulle bli lite avskräckta på oss, dom skulle fråga om vi är vi gay? ja det är vi. Inte till den nivån att vi släcker lampan på tolfte våningen och kryper ner i hans säng. Vi är gay till den nivån att vi kan prata fint om Cassettis vänsterbenskydd och framhäva det som vackrast på denna jord, sjunga ihop klockan 5 på morgonen och njuta av livet.
Igår blev det uppenbart. Igår insåg jag att jag faktist var sugen på att vara otrogen mot Jeppe för första gången sen jag kom till Doria. Otroheten stavas, Henric Karlsson. Jag har inte känt människan så länge, han började för oss i år. På fotbollsplanen såg jag direkt hur fruktansvärt bra han är. Men Henke du får inte göra såhär mot mig, du får inte väcka kvinnliga känslor i mig när du har fru och barn och jag har hittat en prinsessa, vi kan inte fortsätta såhär. Han visade igår vilken otrolig och underbar människa han är, hur perfekt han är för den här klubben, och han måste förstå hur högt vi värderar honom. Det bästa att det bara är början, men jag måste först intyga Jeppe om att det bara är vänskap mellan mig och Henric, att jag bara är Jeppes.
Männen i mitt liv.
Maldini 3
Året är 1995.
Jag och min vän Steffe har dödstråkigt i klassrummet och den enda trösten är att det är fri placering så vi kan sitta bredvid varandra. Eftersom båda två är stora fanatiker av sporten fotboll och eftersom båda gillar romantiska fotbollsspelare så har vi ett samtalsämne värt dagen.
Med romantiska fotbollsspelare menar jag inte att dom tänder ljus i omklädningsrummet och fixar ett skumbad till sina lagkamrater efter match. Då blir man hånad. Romantik för oss innebär dom som spelar enkel fotboll, klassisk Adidasfotboll och dom som är fanbärare i sina klubbar, så som konstnären är för Juve, Prinsen är för Giallorossi och kungen är för Los Blancos.
Maldini är som ett vin.
Paolo.
Det är en utdöd skara det där, dom som håller sig till en och samma klubb. Förut var det vanligt, jag mins starkast den klassiska fyrbackslinjen i Arsenal. Nu springer det exempelvis runt en nr 10 mittback som öppet hånar sina lagkamrater, som lagkapten, efter endast någon säsong bakom sig i klubben, som kom från en av dom största rivalerna Chelsea. Stryk det sista, vill inte ha det laget med i denna hyllningstext.
Maldini i närkamp med en annan ikon och legend. Idag möts dom för sista gången.
När vi sitter där som 9-åringar jag och Steffe blir det den klassiska leken, gör din drömelva på ett papper och se hur du disponerar laget, det har alla som gillar fotboll gjort någon gång. Min brukade se ut såhär.
Schmeichel; Matthäus, Baresi, Maldini; Brolin, Keane, Boban, Poborski; Baggio, Romario.
Förutom Romario, (Som enligt honom själv gjort 1000 mål i sin karriär och spelar lite halvt i Brasilien, jag vet inte ens om han slutat där borta, för mig slutade han när han gick från Europa.) så är det Paolo Maldini som spelar kvar på den högsta nivån och leder sitt lag precis som för 24 år sedan.
Paolo startade sin karriär i sitt Milan ett år innan jag föddes. Idag den 24e maj 2009 spelar han sin sista hemmamatch på San Siro mot Roma. Tröja nummer 3 kommer att pensioneras i klubben.
Paolo har under sina år påverkat alla fans i världen och motståndare med sitt lugn och blick för spelet, han kanske är den mest omtyckta spelaren på detta jordklot. Gentlemanna stilen och dom mörka ögonen har förtrollat en hel värld. Man pratar sällan om honom efter matcher, vilket tyder på att han förmodligen varit bland dom bästa på planen. Han har vunnit mer Europacuper än vad Barcelona (samma sak här) har gjort totalt som klubb.
Paolo som modell för H&M.
5 gånger har han vunnit den trofén.
Som sagt, jag född 86, Paolo Milanspelare 85.
Idag säger vi Ciao en sista gång, idag säger vi adjö till bandieran som gör mitt fotbollsliv värt att leva.
Steffe hade föresten också Maldini i sitt drömlag.
//Nr 32Jag var tvungen.
Misters Helg
På lördagen jobbade jag och kollade senare på Eurovision Song Contest. Tycker det är helt ok eftersom det går en gång per år, dock är det kanske 2-3 artister som kan sjunga och resten är nått fruktansvärt.
Norge vann, vilket är kul eftersom min vän, mister, lagkamrat och förebild är Från Norge.
Vilken helg han måste ha haft, PJ.
Vinst med 2-0 på lördagsförmiddagen med Andrea Doria.
Vinst i ESC på kvällen.
Födelsedag på söndagen.
Norges Nationaldag på söndagen.
Och kanske det största, nr 24 och 32 inledde en säsong på PES 2009 med Genoa. Det är nog det mister värderar högst denna helg, även om han inte vet om det förrän nu.
Jag har annars varit med Nathalie hela helgen, vi har kollat på film och i lördags innan schlagern köpte jag ett litet spa-kit till oss, med chokladmasker som djuprengör och återfuktar, fuktighetskräm och även ett kit för fötterna som innehöll fotskrub och fotlotion. Det sistnämnda gjorde vi dock inte.
Joss kom som sagt hem till mig på lite PES men först skulle vi kolla på Rafael Nadal (2) Esp - Roger Federer (1) Sui. Det handlade om finalen i Madrids Masters. Det kommer en ingående krönika om det så snart som möjligt.
Baksida lår läker föredömligt och snart är jag tillbaka på fotbollsplanen.
//Bato
FC Andrea Doria - Boo SK
Forza Doria
Bato
Veckans Låt och veckans snygging hör ihop!
Artist: 30 Seconds to Mars
Titel: The Kill
Album: A Beautiful Lie
Genre: Rock
Veckans snygging!
JARED LETO
Helt fantastisk...Utväxt med flit eller för att han ska spela Curt Cobain snart? Han gör iaf allt med flit annars.
Bor du i Hollywood måste du se ut såhär när du är ute och handlar mjölk...
...men då gäller det att du också kan se ut såhär på en fotoshoot. Trash med Stilrent är 2000-talets mode!
Tack Steffe!
A Walk To Remember
Titel: A Walk To Remember
År: 2002
Genre: Drama/Romantik
Längd: 1 tim 37 min
Skådespelare: Shane West, Mandy Moore, Peter Coyote
Som många av ni som läser vet, så har jag texten "A Walk To Remember" intatuerad på min arm. Det är titeln på min favoritfilm som jag såg för första gången 2002 i mitt pojkrum med min kompis Steffe.
Filmen handlar om ungdomskärlek, vilket alla kan relatera till. Den handlar också om förhållandet mellan far och son, hur en person kan förändra ens liv och om förbjuden kärlek.
Den förbjudna kärleken har funnits i alla former på pjäser eller filmer. Den kändaste är Romeo och Julia. Där är den oförbjudna kärleken familjerna som är rivaler. I AWTR är det omvandlat till "cool" och "töntig". Den coola killen som faller för den töntiga tjejen.
Handlingen skulle kunna beskrivas såhär:
Den coola Landon Carter (Shane West) är på toppen av sitt liv hitils, populärast i skolan, mycket fester och är tillsammans med den snyggaste tjejen i skolan. Efter ett snedsteg på fyllan skickas han till rektorn som inte stänger av honom utan bestraffar honom med att undervisa yngre elever på systerskolan, samt att vara med i dramagruppen där han träffar Jamie Sullivan (Mandy Moore). Jamie är den lugna men självsäkra tjejen som tar dagen som den kommer och är mycket troende. Så när dessa två världar kolliderar och Landon inser att Jamies värld innehåller hopp om kärlek, karriär och mognad i livet får man följa hans förvandling mot ett bättre liv.
Det enda minuset jag kan ge min favoritfilm är längden på den, jag tycker det går lite för fort fram och skulle kanske vilja ha en halvtimme extra.
Soundtracket för filmen är helt makalös, säkert 10 låtar som är riktigt bra inte bara under filmens gång utan efteråt i ipoden. Och det häftigaste är kanske hur mycket man gråter på den, så mycket så man skrattar åt sig själv.
Betyg
Handling: 4/5
Skådespelare: 4/5
Känsla: 5/5
Början: 3/5
Mitt: 5/5
Slut: 5/5
Soundtrack: 6/5
Soundtrack:
I Dare You to Move - Switchfoot 4/5
Cry - Mandy Moore 5/5
I'll always remember - Mandy Moore and Jonathan Foreman 5/5
Dancing in the Moonlight - Toploader 4/5
Learning to Breathe - Switchfoot 5/5
Only Hope - Mandy Moore 5/5
It's Gonna be Love - Mandy Moore 5/5
You - Switchfoot 4/5
If You Believe - Rachel Lampa 3/5
No One - Cold 3/5
So What Does It All Mean - Average Jo 2/5
Mother We Just Can't Get Enough - New Radicals 4/5
Only Hope - Switchfoot 4/5
Bato Antunovic
10 orsaker till varför jag älskar Roger Federer!
10. Sättet han efter varje boll ruskar till huvudet så luggen kommer på plats.
9. Det irrationella och vackra spelet, till skillnad från Nadal som bara nöter baslinje.
8. Hans specialdesignade nikekläder.
7. Sättet han visar känslor på vid prisutdelningar.
6. När han säger "thank you" till publiken efter matchen.
5. Hans blockbackhand vid matchboll emot sig i fjärde setet i Wimbledonfinalen mot Nadal 2008.
4. Hans glädje när han vunnit en Grand Slam.
3. Att han leker med Nadal när han spelar på topp (6-0 i 3e avgörande i Hamburg 2005)
2. Hans backhandteknik.
1. För att han är den bästa tennisspelaren genom tiderna alla kategorier. Sampras hade serven, Agassi returerna, Edberg volleyn, Borg psyket och Roger Federer...allt.
Att vinna kostar...
För egen del känns det förjävligt, nu när fotboll är så kul igen och jag känner mig i fin form med bra matchträning som fått upp mitt flås.
För laget betyder det väl inte så mycket, med tanke på hur bra spelare vi har som kan täcka upp. Så jag är absolut inte orolig för vår laginsats. Jag älskar att spela med så bra fotbollsspelare och det är det som gör mest ont att inte få lira nu när det börjar bli fint väder och bra planer.
Jag önskar Andrea Doria lycka till i närmsta matcherna och att jag kan vara tillbaka så snabbt som möjligt.
Idag blir det PES med Joss.
//32
Lördag
Sitter i min soffa här på lördagskvällen och har absolut inget att göra. Alla mina vänner festar hemma hos Eva-Lotta. Jag orkar för det första inte och för det andra så har jag match imorn så jag vill fokusera på den till 100%.
10 000 bc började precis på canal plus first. Jag såg den på bio för ca ett år sen, fruktansvärt dålig film. Men det får väl duga tills Valencia-Real Madrid börjar 22.00.
Annars blir det som vanligt mat och ben & jerrys strawberry cheescake och lite chips. Jag måste verkligen sluta!
jag nu...
jag om jag fortsätter med chipsen...
mvh
Chonté Junior från Mina jag och Irene
Tjejdåligt
Är det bara jag och resten av alla mina vänner som har blivit så fruktansvärt trötta på hårbanden tjejerna har runt huvudet och håret?
Okej en sommar, kanske vår/sommar, men när vi snart kommer in på tredje året tjejer går runt med det känns det bara löjligt. Mest är det småflickor 16-20 som sett det någonstans och tycker det är skitgrymt att modeblogga om det.
Googla "Mode hårband" så får du se den ena idioten efter den andra med det.
Här har vi en trendig tjej som kom upp när jag googlade just dom orden.
lägg märke till fasaden.
1. Kaffemuggen, förmodligen kaffe latte som hon tvingat sig själv att tycka om för att det är "high fashion"
2. Uggsen, ett måste
3. Hunden, en detalj som en snygg och trendig tjej måste ha.
4. Hårbandet, som bara Claudio Caniggia får ha.
Ryck upp er nu flickor.
//Alla killar i Stockholm
Veckans Låt
Du måste lyssna på den här låten och ladda ner den, helt fantstisk!
Artist: David Archuleta
Titel: To be with you
Album: David Archuleta
Genre: Pop/Pianoballad
Årets bild?
Andrea Doria goes: Internationellsuperklubbstatus
Match söndag, onsdag, lördag, onsdag, det låter väl som ett schema för en topklubb i Europa?
du har helt rätt, men detta är faktist mitt fotbollslags schema den närmsta tiden, KUL!!!!
Imorgon är det träning på Hammarbyhöjden kl 18.00.
Angående mitt superfotbollslag kan du läsa på:
www.andreadoria.se
Sveriges utan tvekan vackraste fotbollsklubb.
//32
En era är över, en kung är inte längre kung
Då trodde många att någonting var pågång. Men den unge Schweizaren Roger Federer förlorade överraskande matchen efter och många trodde det kanske var en tillfällighet, att Roger spelat lysande för att han mött sin stora idol.
Året efter i Wimbledon 2002 förlorade han direkt mot Mario Ancic. Någonting efter det hände något fantastiskt. Han började visa upp ett spel som 5 år framåt i hans karriär skulle visa sig nästan oslagbart. Han vann Wimbladon för första gången 2003 och det var då denna underbara era startade och jag blev helt förälskad i hans elegans på planen, han var som en konstnär och maskin i samma person. Han rörde sig som ingen annan, hade världens bästa forehand och bemästrade alla slag som fanns inom tennisen. Enklast att beskriva hur fruktansvärt överlägsen Roger Federer har varit som senaste åren är ett citat som jag sett och hört från en turnering när hans motståndare var James Blake. Blakes bror och manager satt på läktaren och där fanns det en mikrofon, en mikrofon som snappade upp alla ord som denna sa till sin bisittare. Orden var:
"Alla spelare inser någongång under matchen att det inte finns något att göra mot den här killen, jag tror James precis insåg det"
Roger var så bra så att folk redan pratade om att han var bäst genom tiderna, fast han itne vunnit lika många Wimbledons som Borg, eller fler Grands Slams som Pete Sampras, eller på alla underlag som Andre Agassi. Roger var så makalöst bra på tennis så det inte kunde finnas tvivel i vem som var bäst genom tiderna. Jag och i prinicip alla höll med. Det var en njutning att se honom spela och göra det med elegans.
Men alla eror måste ta slut någon gång. Och både jag och min vän Joss såg det ske i januari detta år. Roger förlorade semifinalen mot Djokovic och där började tronskiftet att ta fart. Han spelade oroväckande dåligt och självförtroendet var inte på topp. Ni som spelar tennis vet hur psykisk sporten är, så är inte huvudet med så vinner du inte matchen. Han åkte ut tidigt mot Murray, blev utklassad i Paris, dock spelade han mycket bra tills finalen, och så den oerhört tunga förlusten mot Nadal i Finalen i Wimbledon. Det var dom mest påfrestande timmarna i mitt liv såhär långt, Sverige i Fotbolls-VM är ingenting jämnfört med vad jag och Joss utsatte oss för den molniga söndagen hemma hos mig. Roger spelade uruselt dom första två setten och tappade båda, då trodde man det va kört, sen började han piska in slag med forehand och vann ett tiebreak som förmodligen kommer vara i mitt minne för evigt. Hans backhand-clocks-passering på Nadals matchboll är bland det största jag har upplevt som människa, alla kategorier. Sedan kom det 5e avgörande settet och båda spelana ville inte ge upp, Nadal var fantastisk och mycket bra psykiskt efter att ha förlorar två matchbollar i 4e settet. Nadal lyckades tillslut bryta Roger och vinna den makalösa matchen med 9-7 i avgörande set. Mörkret började komma över Wimbledon och man såg besvikelsen i Rogers ögon, det var över.
När jag nu skriver detta, och varför jag bestämt mig för att skriva detta är helt enkelt att Roger förlorade matchen efter Wimbledon mot Gilles Simon i första matchen i Toronto och att svackan ser allt djupare ut, frågan är som sagt om det är en svacka, en mästare orkar inte vara 5a i världen så lång tid, och nu kommer förmodligen Rafael Nadal ta klivet upp som världsetta.
Tack Roger och jag hoppas jag har fel, du är en av dom
DB - Leave Right Now
Nummer 24 - inte Joss den här gången
Snabbheten, tekniken och balansen på så hög nivå är helt fantastisk. Publiken älskar det, tränarna måste ha en sådan spelare i sitt lag, men någonstans där känner jag hur gamla svarta predator i mig kommer fram, hur romantiken inom fotbollen känns avlägsen, varje gång jag läser en artikel om dessa framtida moderna spelare som är snabba och tekniska.
Det är väl så att jag som människa och spelare växt upp nu och insett vad för sorts fotboll jag älskar. Varför jag älskar spelare som Del Piero, Beckham, Raul, Zidane, Guti, Scholes, Gerrard m.m
Fotboll för mig handlar om att göra det enkelt, hitta ytor som dina motståndare löper isär, knacka upp en boll på forward nummer 1 och få ett tillbakaspel på ett och forward nummer 2 tar löpningen i djupled. Jag pratar om tvåvägsspelarna som spelar enkelt och har ett passningsspel som dom lever på, tekniken hos dessa spelare ligger inte i överstegsfinter och rabonas, tekniken här sitter i mottagningar och i huvudet. Det är därför jag tillägnar denna krönika åt världens just nu bästa spelare enligt mig:
Darren Fletcher
Darren Fletcher kom till Manchester United 2000, till den berömda ungdomsakademin som skolar spelare i Manchester United ramen. Scholes, Gary Neville, Giggs och Becks-ramen. Han kom upp till A-laget 2001, 17 år gammal. Många trodde här att arvtagaren från den gyllene generationen var här, men skador satte stopp för skottens genombrott.
Det är precis i det där skedet man inser hur stor manager Sir Alex är, hur många spelare har han skickat bort endast för att dom gjort en halvdan säsong eller är långtidsskadade.
Hur många hade skickat iväg en Giggs på nergång och skadebeneägen?
Hur många hade sålt Solskjear till Pompey när han fick en långtidsskada?
Dom enda han skickat iväg är spelare som han haft duster med personligen, vilket alla tränare skulle gjort, jag har själv varit med om det. Jag pratar då främst om Beckham och Staam.
Fletcher fick vara kvar, och fick utstå ganska så hård kritik till en början, men Sir Alex trodde på honom och lät honom komma in i laget.
5 år efter att Fletcher kommit in i A-laget hade han fortfarande inte tagit en plats, inte så konstigt med tanke på vilken kvartett som startade matcherna. Ronaldo, Scholes, Carrick och Giggs.
När sedan klubben värvade Hargreaves och Nani säsongen därpå var hoppet om skotska minuter på planen helt döda. Han spelade inte mycket alls och till den här säsongen hade han inte förhoppningar på det heller, ända tills det blev lite skador och nummer 24 tog sin chans.
Resten är historia, Fletcher har skrivit på ett treårskontrakt som visar på hur skicklig Sir Alex är på att behålla spelare och göra 30 man nöjda även om dom inte spelar varje match.
Han fick rött kort igår mot Arsenal i CL-semin. Vad gör han då? Han joggar ut från planen utan att säga ett ord till domaren och motståndaren, trots att han var först på bollen. Killen missar sitt livs match och visar sådan proffesionalism. Det är av honom småbarnen ska lära sig, inte av
Fletcher har växt som spelare och efter semifinalerna mot Arsenal och senaste ligaomgångarna kan väl alla intyga om att den här skotten just nu är en av världens bästa spelare. Men nästa säsong kanske han endast spelar i FA-cupen för att Hargreaves och Scholes är tillbaka. Självklart bäst på plan som vanligt.
Darren Fletcher
Minnen
"I have always loved football. Of course I love my family. I have a wonderful life, but football is everything to me and joining Real Madrid is a dream come true. I would like to say thank you to everyone coming and joining me in my arrival. Gracias - hala Madrid!" 
Lördagen som försvann
07.00 vaknar jag av någon konstig anledning och är jättepigg. Jag vet inte om det är solen utanför som gör det eller att jag och mitt fotbollslag Andrea Doria, (http://www.andreadoria.se/) ska spela vårens viktigaste match. Derbyt mot Atletico Nacka var väldigt uppsnackad. Det ska den vara, av många anledningar. En av dom är att kvalitén är lika hög som div 1-2 stundtals. En annan för att det är Andrea Doria som spelar, då skrivs det alltid.
11.00 Jag fick äran att spela med Fred Persson på innermittfältet för andra matchen i rad, jag tycker min match är sådär, varken bra eller dålig. Jag tycker dock att vi kompletterar varandra perfekt på mitten. Att springa runt med en av sina förebilder på fotbollsplanen och höra dom säga att:
"Det var en fantastisk passning, jag håller på att börja tjura"
Eller att Per-Jarle Heggelund ger mig en sådan varm och broderlig/beskyddande kram i halvtid mot Atletico Nacka för att han såg hur feldömd jag blev av domaren. Det är därför jag spelar i den här klubben, det är därför jag njuter av varenda minut jag är på planen med dessa personligheter.
Jag med bollen och Joss i bakgrunden.
Matchen slutade 1-1 efter mål av Sveriges Steven Gerrard. På hörna, en fantastiskt dålig hörna av nummer 32 som fick alldeles för mycket snö på bollen, men det har väl hänt Romeos pappa också ibland och ändå har Heskey vart först fram och nickat in 0-1 mot Andorra borta.
14.00 planen är att vi ska äta hos mina föräldrar och sedan spela en bra tresetare jag och Joss. Joss hade dock väldiga problem med skavsår efter matchen så han var tvungen att kasta in handduken. Så efter en ordentlig lunch åkte vi hem var för sig och duschade, han skulle komma till mig runt 16.00 och spela VM-kval med England på PES.
15.00 efter duschen slog jag på Viasat sport. Roger Federer - Novak Djokovic, semifinal i Roms masters. Dom hade påbörjat matchen 13.30 men efter ett regnavbrott tidigt i andra set så bollade dom in igen och skulle återuppta matchen efter att Roger tagit set ett med 6-4 och hade ett break upp i andra. 3-1 och Serben servar. Då händer det som numera är vardag mot top 4 spelare för Roger. Ramträffarna blir fler, forehanden sviktar, förstaservprocenten är sämre än när jag började spela tennis i Milanparken i Hagsätra på betong. Djokovic spelade inte bra. Men han kunde ändå vända matchen till 6-3 i andra set. Då såg man att det var färdigt för denna gången också. När sedan äckeldjokovic ger Roger ett break till 3-1 i tredje så är Roger så svag mentalt att han tappar sitt direkt efter blankt. 
Jag älskar dig.
Jag vet ärligt talat inte om jag orkar se mer, jag ser i hans ögon hur dåligt han mår, hur inget stämmer, jag lider inte med honom, jag lider med mig själv för att min ikon, konstnären, slutat spela på top. Det gör inget för mig, för mig är Roger för evigt den bäste, han smutsar inte ner matcher som Nadal genom att spinna höga bollar mot baslinjen, men det som riktigt stör mig är att han inte kliver ner och spelar enkelt ibland, skippar vinnaren efter slag tre och spelar med marginaler från linjerna. Djokovic vände föresten till 6-3 i det tredje och förlorade mot indianen som vanligt i finalen, grattis tennisälskare.
16.00 Johan Larsson kommer hem till mig och vi sätter på PES 2009. England i VM-kval, detta är en nytändning för oss, efter två år med City och 3 titlar. Vi avslutade direkt innan El Clasico började. Men det går väl hyfsat, vi ligger på delad poäng med Kroatien men har bättre målskillnad, dock ska vi spela borta mot dom och där kan vi gå till ett nervigt play-off.
Kapten för mig oss Joss.
20.00
Barcelona vann med 6-2.
Barcelona är världens bästa lag.
Barcelona spelar gudomlig fotboll och jag tycker att Inesta borde få mer beröm än Messi.
Barcelona är skadefria och när dom är det kan inget lag stoppa dom, kanske en Fletcher i form.
Barcelona vinner La Liga helt rättvist.
Barcelona vinner förmodligen CL också helt rättvist.
Real Madrid har kritvita matchtröjor och Raul i laget, det räcker för mig.
Bästa seplaren i Barcelona.
