Nöjesbranschen och fotbollsbranschen är väldigt likt på många sätt. Stjärnorna blir behandlade som gudar, bor lyxigt, har galna fans efter sig och älskar mode.

Det finns dock en del som skiljer sig enormt mycket.

Det jag tänker på är att dom största nöjesstjärnorna oftast dör ungt, medan legender inom fotbollen brukar bli gamla. Jämnför du en karriär på en superstjärna som Michael Jackson och David Beckham ser du alla likheter på det jag sagt ovan. Skillnaden kommer alltid efter 40. Fotbollsspelare drar sig tillbaka och kanske blir tänare, eller har en ungdomsakademi. när dom fyllt 60 kanske dom blir något inom FIFA eller UEFA. när dom sedan går bort 75-80 år gamla hyllas dom med en tyst minut på ett utsålt Old Trafford. Så ser en perfekt fotbollskarriär ut.

Michael Jackson dog igår, 50 år gammal. Därmed fullbordade han en perfekt nöjeskarriär. Varför jag tycker det är för att genier inom nöjesbranschen minns man inte efter sin karriär på samma sätt, dom försvinner oftast helt, det enda som alltid lever kvar är musiken. Det är inte en slump att Elvis och Michael dog innan dom fyllt 55.

Överdos eller vanlig hjärtattack?

Det spelar inge roll.

Michael Jackson var, är och kommer förbli det största som hänt musikvärlden någonsin. Med sin död igår blir han större än så.

Imorgon börjar Wimbledon.

Just nu rullar matchen Nadal (1) - Roger (2) på min TV. Det är Madrids Mastersfinal från i år. Det är där vändning nummer två kommer i Rogers karriär. Jag njuter fast jag sett varje boll en gång tidigare.

Det är jättemånga som fått upp ögonen för tennis i Sverige nu efter Robin Söderlings framfart på det röda gruset i Paris. Jag tycker det är kul på ett sätt, på ett annat sätt äcklar det mig eftersom jag älskat tennis i många år och följt Roger Federers karriär.

Roger är så stor för mig att jag höll på honom trots att en svensk spelade på andra sidan nätet i Roland Garros. Han spelar tennis på ett sätt där varje slag ser ut som ett datoranimerat slag. Så vackra rörelser och perfekt teknik kommer ingen någonsin att ha. Man kan ha en fin backhandsving, men mer brukar man inte ha (läs Youzhny, Haas).

När Roger spelar tennis så visar han knappt någonting, han bara kör, är en gentleman och har vunnit allt som går att vinna. Med sin Franska öppna titel för någon vecka sen blev han en av få att vinna alla fyra Grand Slams. Men det mest skrämmande rekordet måste väl ändå vara hans 20 raka semifinaler i Grand Slam sammanhang.

Om du inte förstår tennis eller hur stort det rekordet är så är det dom att Sverige skulle ha varit i Semifinal i VM 74, 78, 82, 86, 90, 98, 02, 06 förutom när vi väl var det 1994. Med andra ord, helt omöjligt. Inte ens Brasilien eller Tyskland har varit i närheten.

Det sjuka med Roger Federer är att han är så överlägsen i en tid då alla spelare har minst ett slag som är riktigt dödande, den sport där man spelar 11 månader i rad och vilar 2 veckor i december bara för att börja träna igen för nästa år, och den sport som till 90% bygger på mental styrka. I tennis spelar det inge roll om du är bättre på alla slag än din motståndare, har du en dålig dag och du börjar tänka på annat så smäller det bara och du blir bruten, vips 4-6 i första set. I tennis kan du inte göra mål efter 4 minuter i powerplay och grisa dig till 1-0 mot bättre motstånd, du måste spela varje boll och vinna den där matchbollen efter 3 timmars spel. Det är det som gör min beundran för Roger så stor.   

Jag skrev en sorgsen krönika om Roger för ungefär ett år sedan. En krönika som handlade om att han tappade sin förstaplats till Rafael Nadal (2).

Han har inte spelat sin bästa tennis sen dess enligt många. Men ändå så har han vunnit U.S Open efter det, förlorat i 5 set mot Nadal i Australian Open där han borde vunnit, och nu vunnit Franska. Det är självklart att man har så höga förväntningar på honom, han är trots allt den bästa spelaren som vandrat på denna jord. Men han är fortfarande människa.

Nu är han tillbaka, nu kan han bli nummer ett igen efter Wimbledon som börjar imorgon klockan 13.

Snart är han en före Pete, men för mig så kvartstår han alltid på samma plats, etta eller tvåa i världen. Han är alltid Roger som fixar sin bandana och trycker fram sitt bröst för en backhand.

Ich liebe dich, Roger.

X Bato

Westlife - World of our own

Anledning: Westlife är inte ett upptempoband, men den här låten får varje hårstrå att resa sig. Alla ads i bakgrunden på slutet är magiska och den är underbart svängig.

Låt mig förklara för dig som läser en sak om mitt fotbollslag. Jag vet att jag skriver mycket om dom och det gör jag med glädje.

Vi har vunnit 19 matcher av 21, 2 oavgjorda av 21, 0 förluster av 21. Det är sjukt nog, det som är minst viktigt i vårt fotbollslag.

Jag har en synvinkel på saker och ting i mitt lag som inte många har. Många i mitt lag är äldre än mig, dom flesta över 30-strecket. Min broder Joss har kommit in i vårat lag och bidragit med det som var självklart för mig från början, fantastiska fotbollskunskaper och ett surr som alla älskar. Det förstår folk nu, både i Doria och alla som känner oss.

Men det ingen förstår är hur jag och Joss upplever situationen, hur vi ser på saker och ting, vi som är yngre.

Joss har en jobbig tid nu, han behöver stöd från alla håll och kanter.

Vi pratar just nu på msn och han berättar för mig om allt. Han säger att han och Mister pratar i ett annat msn-fönster. Att Mister stöttar honom. Mister behöver inte göra det för att jag och Johan ska älska honom. Jag tror ärligt talat inte att den mannen förstår vad han betyder för oss. Men han stöttar för att det är det han är. Ingen vet vad som händer nu klockan 01.25 på natten.

Våra förebilder i laget som PJ, dom gör att vi lär oss hur man blir en bättre människa, dom gör att vi ser livet på ett nytt sätt. Det är det vi är tacksamma för. Ville vi spela teknisk och smart fotboll kunde vi göra det i division 3 båda två. Men vad ger det? Det ger 5 träningar i veckan och en tränare som inte vet vad harmoni är. Som inte vet hur man tröstar en ung man.

Så jag vill bara säga från botten av mitt hjärta till alla er i Andrea Doria som är äldre än mig, vilket är alla förutom Joss och Jonatan, tack så mycket, ni betyder mer än ni tror. Varenda en ska ta åt sig för ni påverkar alla på olika sätt. Vi älskar er så enormt. 

X
32 och 24