Ja du läste rätt.

Men det handlar självklart om PES för mig och Joss.

Jag och Joss har vunnit allt som går att vinna på PES 2009. Vi har skrivit upp allt så det är 100% säkert. Men nu tänkte vi att vi skulle göra något som är i princip omöjligt, att vinna Champions League med lilla AIK från Sverige. Många skulle säkert börja i ett gruppspel och kanske spela på en svårighetsgrad under "världsklass". För mig och Joss existerar inte det. Vi börjar från första kvalrundan och framåt. Altså tre kvalomgångar för att komma till själva turneringen, vilket är svårt i sig eftersom våra spelare är så långsamma att motståndarna är snabbare med boll. Dom skjuter otroligt löst (läs. Tjernström och Dulee) och deras teknik är som en ytterbacks i Allsvenskan. Med andra ord realistiskt, med andra ord, det är så svårt för AIK att uträtta något på riktigt på den här nivån.

Vi inledde skakigt som vanligt, rent resultatmässigt. Vi spelade bländande, hittade ytor, rörde oss fantastiskt utan boll och spelade väldigt enkelt. Vi spelar 10 minutersmatcher så vi ska inte ha brådis fram till sista tredjedelen.

Här har du kvalet.

Två gånger under kvalet var vi utsatta och båda gångerna höjde vi oss till en ny nivå.

1. Mot Basel förlorade vi med 2-3 hemma. Altså var vi tvugna att vinna med två mål och absolut inte spela oavgjort eller förlora. Vi åker till Schweiz och spelar klokt och utgår från försvarsspelet. 2-0 Obolo och "Straffkungen".

2. I den tredje och sista kvalrundan mötte vi stora stygga Celtic och skulle inleda hemma. En helt fantastisk match av oss där vi inte har ett fel, kröns med att Joss skickar en frispark i 200km/h med den andre Joss (Joos) Hoiveld.

Nu hade vi spelat ca 2 timmar och nu var vi i huvudturneringen med AIK.

Vår grupp och gruppspelsschemat såg ut såhär.



Vi inleder med 2 poäng inför dom sista tre matcherna. Spelar ut alla och mest Rangers, som lyckas kontra in 0-1.
Vi måste därför ha 9 poäng på dom sista tre matcherna, vi kan klara oss med 7 men då måste vi ha hjälp från andra matcher.

Sevilla omg 4: Pang 0-1 i baken efter 6 minuter. Vi måste vända, vi får inte känna panik säger vi högt till varandra, men båda sitter och tänker, "hur fan ska vi vända på detta, vi har ju gjort 1 mål framåt på dom tre inledande matcherna."

Då händer något, vi börjar hitta passningsspelet och allt går vår väg. Vi vänder till 3-1 och firar knappt, bara en näve och ett cmon av oss. Nathalie, som låg i sovrummet och kollade på Forrest Gump måste tyckt vi var helt störda i huvudet när hon hörde saker genom väggen som "Mer spelvändningar" "Understöd" "Du var klockan 5 över 1 istället för klockan 12 (Med XBOX-spaken, därför jag missade målet)"

Roma omg 5: Vi åker till Rom och ska spela mot det vackra laget som leds av Totti. Men vi inser något. Alla nyförvärv som Joss gjorde när jag han och Steffe spelade säsongerna innan (läs. Milan-Roma-Juve) var kvar.

Roma ställde upp med Totti, Robinho, Mutu, Martins, Silva.
Mot: Nisse, P. Karlsson, Joos, Jonsson. 

Vi spelar en klinisk fotboll som vanligt, har 1-0 och i sista sekunden kommer Robinho sopren men Bergh räddar (Örlund blev bänkad efter första matchen i kvalet.)

Nu har vi en match kvar och ser vi till tabellen så kan vi vinna gruppen vid vinst med 2 mål mot Rangers.

3-1 mot Rangers och vi har vunnit gruppen. Det känns overkligt.

Nu hoppades vi på att få en bra lottning. Vi slapp Barca, Milan och Man. Utd. Men vi fick Lyon, som var helt omöjliga på spelet eftersom dom vunnit ligan och vart bra i CL tidigare.

 

Dom blev aldeles för bra. Gjorde mål på alla chanser dom fick och vi hade svårt att sätta dit den.

Med detta vill jag visa dig som läsare att jag och Joss inte alltid vinner, men vi är värdiga förlorare och hyllar Lyon för deras avslut och tar nya tag.

Men ibland är man sugen på att trycka på start , välj sida, flytta en kontroll till Lyons sida, göra självmål och flytta tillbaka igen.

Men det är inte det glada laget Joss/Bato.

//Den sistnämnde