PES vs. FIFA = Real Madrid vs. Hammarby

Nu har äntligen spelen som man väntat på kommit. Eller i alla fall Pro Evolution Soccer 2010. Det andra fotbollsspelet FIFA 2010 har visseligen ryckt upp sig ordentligt och är nu helt klart spelbart.

MEN!

Fifa är som vanligt aldeles för styrt. Du kan knappt skjuta utifrån (nu vet jag att 99% kan skjuta utifrån eftersom alla möter sina kompisar) men jag utgår från min och Joss titeljakter mot den svåraste motståndaren av dom alla, världsklassdatorn.

Fifa har sedan 99 utvecklats enorm, men åt helt fel riktning. Det enda som är bra med FIFA är följande. 

Alla lag finns (men det går att fixa i edit på PES)
Att det finns PES så man ser hur fruktansvärt dåligt FIFA är.
Att man kan ta fram FIFA i april när man vunnit allt som går att vinna på PES.

Men nu ska jag inte bli långrandig och tjata om hur bra PES är och hur dåligt FIFA är, det får du avgöra själv när du spelat spelen, helst mot datorn.


Jag och Joss inledde självklart med vårt kära PES direkt. Övermodiga och trötta som vi var inledde vi en säsong med Sampdoria i Italienska ligan. Inte så klokt med tanke på att spelmotorn var helt annorlunda och det skulle bli svårt att komma in i spelet.

Efter en bedrövlig start och svordomar åt vårt kära PES, stängde vi av det. Vi klarade inte av att förlora på det, precis som när man ser sitt favoritlag på tv, "det slår undan benen på oss" som Maradona så vackert sa 1994.

Så vi testade FIFA. 

Det blev ett hungrigt titellöst Bato/Jossunited som skulle frälsa kvällen. Men det roliga tog slut just där, vid förhoppningarna.

Man kunde inte göra mål från alla vinklar och datorn gjorde endast inläggsmål, efter svordomar som inte bör översättas på något språk i denna värld, stängdes FIFA av, tills vi varvat PES. Sedan förstår jag inte hur man kan göra datorn så overklig, där Arsenal ligger näst sist och Bolton vinner ligan före Hull.




Dagen efter...

Vi ger vårt älskade PES en chans.

Vi sätter igång med det vackraste laget av dom alla, Real Madrid. Efter 7 omgångar har vi en förlust och tre oavgjorda. Det går åt helvete med allt tänker vi. En 14 plats i ligan och vi skäms lite. Vi har även lite ångest, är detta allt PES har att erbjuda? "Det är ju så jävla fittsegt" hör jag från min partner i andra sidan av soffan. "Jag vet, men vi tycker det är kul när det är svårt?" svarar jag med en röst som egentligen är mer skärrad än förhoppningsfull.

Där vänder hela spelet för oss, vi hittar dom enkla alternativen, vi spelar oerhört klokt i sidled och vänder på spelet med våra innermittfältare, Granero går in och blir an av dom viktigaste spelarna i laget.

Vi börjar tugga och tugga, snart är vi ikapp dom här 14 poängen som vi låg efter Barcelona som hade 10 vinster på dom 10 inledande matcherna (det är där PES skojar med FIFA)

Spelet känns inte alls lika svårt längre, det är bara små justeringar som är fantastiska från förra året, vilket vi inte var vana med, men som vi nu var.

El classico borta 

Det skiljer nu bara 4 poäng upp till ärkerivalen som totalt gått ner sig efter den sjuka starten. 4-0 till oss, 4 kontringar Higu, Higu, Benze, Benze. Isolering av Zlatan, som inte får ett skott på mål för att vi är i rygg direkt. Hög press på Inesta och Xavi. Detta känns lovande.

Efter Barcelonamatchen känner vi oss helt oslagbara, vi håller nollan i mer än sju matcher i följd, vilket skrivs in i vår meritlista.

Vi vinner 15 matcher i rad. Vi leder helt plötsligt ligan med 11 poäng, vi fattar ingenting. Barcelona har vikt ner sig efter förlusten hemma mot oss och Sevilla är nu en poäng bakom dom.

Samtidigt tar vi oss vidare som gruppsegrare i CL där vi har Inter, Dinamo Zagreb och Dynamo Kiev, med 15 poäng 5 vinster och 1 förlust...mot Kiev.

Drömlottningen blev Slavia Prag i 8-delen. 1-1 borta och 4-0 hemma gör oss klara för kvartsfinal i den finaste turneringen av alla.

Efter att vi slagit Osasuna med 1-0 borta i Cupsemin, där De la Red avgjorde med ett varckert mål, så har vi nu även en fot inne i Copa del Rey-finalen mot Valencia.

En trippel
är oerhört nära, "men det struntar vi i såhär i efterhand" som Mattias Jonsson så vackert formulerade sig efter 2-2 matchen mot Danmark.

Just nu är vi glada att vi har PES, och likt en familjemedlem ber vi om ursäkt för att vi någonsin tvivlade.

mvh
Bato 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0