Idag är jag ledig. Suttit och kollat på discovery hela dagen, det är det jag gör när jag är ledig, om inte någon Grand slam spelas.

Klockan 14.30 prick ringer min mobil, Fred Persson står det på displayen.

Just den Fred Persson, han hela min blogg kretsar runt.

Fred behövde en dubbelpartner för en tennismatch ikväll, jag tacka ja. Så klockan 20.00 ikväll slår vi igång en dubbelmatch där jag och Fred möter hans två kompisar som tydligen är helt ok på tennis enligt min förebild.

Vad är då helt okej på tennis? Är det att dom slår in alla slag stenhårt men har ingen längd på bollarna? eller är det att dom missar 50% av alla slag? jag vet faktist inte själv, jag ska spela enkelt ikväll, ha kul och spela tennis, men ni som spelat tennis vet att det är helt omöjligt. Ingen annan sport tar så mycket på nerverna som tennis.

Att titta på det kan vara minst lika smärtsamt (läs. Roger Federer vs. Del Potro)

Det kan också vara underbart (se klippet nedan)



Jag kan inte förklara hur mycket jag älskar Roger Federer utan att det låter sjukt. Men igår när jag och Nathalie kollade på american History X och jag blev jättesugen på en nazist för första gången i hela mitt liv, så kom det för mig. Det sista som sägs är att man ska avsluta en text med ett citat, för att det alltig är någon som sagt det bättre. Så jag avslutar med ett citat jag såg i en av mina favoritbloggar. http://gulinstinkt.blogspot.com/ 

"Och för er som undrar. Jag följer aldrig Feds första två matcher i en Slam. Jag mår bara dåligt av att se hans 7-5-slaffsande mot någon imponerad lallare. Den första veckan studerar jag bara hans frisyr och outfits."