Klockan är 21.30.

Jag säger hej då till min arbetskollega Tina som åker vidare från Fridhemsplan, jag ska byta till gröna linjen mot Alvik för att ta tvärbanan hem till Gröndal.

Efter 15 timmars arbete på G-star är jag helt slut i benen, allt gör ont. 

Min ipod är lila, den är av den näst senaste modellen och har plats för 16gb musik, vilket är mycket. 

Jag brukar ofta klicka på "blanda spår" så jag kan få vad som helst i öronen. Men såhär sent och så trött jag är så byter jag direkt när det är "666", DJ Mangoo eller Pakito. 

Var tredje låt som kommer är Westlife, eftersom jag har ungefär 120 låtar med dom. 

Jag låtstas i mitt huvud att jag vill lyssna på Chris Brown eller Craig David. Jag tycker om dom.

Hoppar på tåget mot Alvik och har Westlifes Shadows på hjärnan. Jag känner verkligen hur jag måste lyssna på den, som att man är röksugen eller kaffesugen.

Vem försöker jag lura?

Westlife är Westlife och tanken av Shanes röst får mig att rysa.

"Menu" "Menu" "Artister" "W" "Westlife" "Shadows"

Pianot börjar...

Jag kollar runt omkring mig och ser en massa männsikor, vissa pratar, vissa lyssnar också på musik, förmodligen Oskar Linroos nya skiva eller Lady Gaga, och jag ler för mig själv med en liten tår i ögat. 

Har dessa männsikor en aning om hur man kan känna inför musiken jag lyssnar på?

"Mornigs after, still lingers, just waking up, i see a shadow of you, making breakfast for two"

Det är Shane Filan som inleder, han gör det fläckfritt och med en sån inlevelse att jag ryser över hela kroppen. Jag vill så gärna att alla i vagnen ska få höra, jag vet att dom inte gillar det, men jag vill...

Hoppar av i Gröndal...

klickar på nästa låt...jag har ingen aning vilken den är, men den råkar bli "I'm already there"...här tänker jag på Liveversionen jag och Danne hörde i Dublin, på deras barn som den är dedikerad till, på att alla tagningar jag lyssnar på där Shane gråter medan han sjunger, på hur jag ska göra när jag och Danne ska tolka den här låten. Jag har jobbat i 15 timmar och det här bandet är en stor del i mitt liv, jag skulle inte kunna leva en dag utan deras sånger.

Tack Grabbar!