Så roligt så jag dör.

---

Klockan är strax före lunch när Klick! träffar Westlife på skivbolagets kontor i Kensington i västra London. Då har de gett intervjuer hela förmiddagen. Kvällen innan uppträdde de på Storbritanniens största tv-show ”X Factor” och brittiska tidningar har redan hunnit rapportera om hur kvällen fortsatte på nattklubben Whisky Mist till tidig morgon.

Med på X Factor var också Take That som precis återförenats med Robbie Williams, men Nicky Byrne, 32, Kian Egan, 30, Mark Feehily, 30, och Shane Filan, 31, har ingen som helst tanke på att haka på trenden och återförenas med Brian McFadden, 30, som lämnade Westlife 2004.

– När Brian gick var det en total brytning. Att han skulle komma tillbaka finns inte ens som ett frö i våra hjärnor, säger Mark.

Han gör det i början av intervjun. Innan den spårar ur. Innan det går upp för Klick!:s utsände att killarnas lugna leenden snarare är ett tecken på utmattning än på avslappning.

Mark och Shane som sitter på ena sidan bordet hinner också berätta om hur skönt det är att den första singeln, från plattan ”Gravity” inte är en cover.

– Vi har gjort några val vi inte varit riktigt nöjda med. Vi kom till en punkt när vi sålde så mycket skivor att vi inte tänkte två gånger när det kom till att göra en Ratpack-skiva eller en platta med kärlekscovers. Nu kände vi att vi behöver lite originalsånger igen, säger Shane.

Har sålt miljoner

Med miljonsäljande covers på Phil Collins ”Against all odds”, Billy Idols ”Uptown girl”, Barry Manilows ”Mandy” och Bette Midlers ”The Rose” är det lätt att förstå vad han menar.

Ungefär här försöker Nicky göra sig hörd. Han sitter på andra sidan bordet bredvid Kian och försöker gång på gång komma in i samtalet, men Mark och Shane pratar på utan att låta sig störas av sin bandkollega.

Till slut kommer ändå Nicky in i samtalet på frågan om de liksom Take That är trötta på att kallas pojkband:

– Va? Varför skulle vi vara det? Vi är ju ett pojkband, vi är ju själva definitionen av ett pojkband, säger han och avbryts av att Mark tar tillbaka ordet.

Ett gäng vänner

– Skillnaden är kanske bara att vi redan från början ville bli ett pojkband. Vi var ju ett gäng vänner som ville bli som Boyzone och Take That, säger han medan Nicky suckar högt och i stället börjar prata med Kian.

I mitten sitter Klick!:s utsände och försöker lyssna när de fyra killarna fullständigt pratar i mun på varandra.

Blir ni nånsin osams?
– Ja, det blir väl alla som umgås med sina vänner hela tiden, börjar Shane svara.

– Man blir ju lätt irriterad när de andra pratar i munnen på en hela tiden, avbryter Nicky med ett snett leende.

– Det skulle ju vara lite lättare om ni inte satt och småpratade med varandra medan vi försöker göra den här intervjun, hugger Mark tillbaka.

– Ja, du förstår, säger Nicky ritad mot mig.

– De kanske blir lite småsura när vi avbryter nån gång, men å andra sidan blev jag lite grinig när Mark fjärtade så det stank under förra intervjun, fortsätter han och Mark ser ut att kunna döda honom med blicken innan alla fyra brister ut i gapskratt.

Ungefär där känns det läge att avsluta intervjun. Då har bara 12 minuter gått av de utlovade 25.

Jag gissar att ni mycket hellre skulle vilja vila lite i stället för att svara på frågor.

– Är det sant? Är du nöjd då? frågar Kian.