Såg kanske den konstigste filmen genom tiderna igår kväll. En remake på Wes Cravens film från 1972. Sällskapet var det allra bästa. Danne, Jessica och en arg Nathalie som ville se Ratatoullie eller vad den heter, som hon fick i lucka nummer 6. Hon ville straffa oss med den här skräckisen när hon insåg att vi tre lutade mer åt Cable Guy än åt skräck. "Nej nu ser vi den här" sa hon och knaprade i sig chips som hon torkade av på mig (fast hon inte erkände det).

Filmen är egentligen så konstig att det inte går att kommentera. Känns som massa kortfilmer i en och samma film. Jag och Danne drog lägre och lägre skämt i början, som jag inte får skriva här. Filmen sög i 25 minuter, sen hände nått. Alla fyra blev helt tagna av en viss scen, som kan vara det mest brutala jag skådat på film.

Slasher/Komedi/Skräck/Drama/Thriller/Splatter och Snuff i en och samma rulle.

Tre saker jag lärde mig av den:
1. Jessica kan spå framtiden. (tror inte hon hade ett fel när hon lugnade sig själv genom att spå hur nästa scen skulle vara)
2. Otroligt skönt att se offren slå tillbaka så grovt. (Och då menar jag grovt)
3. Underskatta aldrig killen som gjorde Scream. (Wes Cravens film som låg till grunden för den här filmen)

Men vad i helvette är det för slutscen??