Hennes pappa är iof inte fashionista, han är lätt alkoliserad och hejar på Bajen, han står där och tar med sig stackars sonen på 9 år som får höra förolämpningar och hejaramsor som stinker sprit på Söderstadion. Sonen finns under 90 minuter inte för "Farsan" som han blir kallad. Han skulle kunna hoppa ner och bli sönderklämd av bortasuportrarna och hans "farsa" skulle inte märka det. Problemet är bara att detta är svensk fotboll, bortasupportrarna består av tre fulla göteborgare som plankat sig upp till Stockholm och tre göteborgare som bor i Stockholm.

Dottern är ute och tar en öl med sina tjejkompisar och en killkompis, man vet inte om han är gay eller straight. Hur ska man veta när han klär sig exakt likadant som tjejerna. 

Svarta kängor, tajta svarta chinos, grå kofta som är XXXL och en upprullad mössasom inte värmer, utan bara gör att man ser ut som att han ska hoppa ner genom en skorssten och börja rensa.

Dom är inte kontaktbara på varesig popmusik, techno, hip hop, rnb, ja inte ens rock som man tror att dom ska gilla, nej dom gillar typ independent indie där en döv tjej har gjort musik och ett barn har gjort instrumenten med köksredskap. Dom gillar det inte, men det är lika konstigt som deras kläder tänker dom, ingen gillar ju detta, faktum är att hela Fashionista-sverige lyssnar på detta.

Nu tycker du att jag föraktar dom, det gör jag, men inte lika mycket som dom föraktar mig.  

Vad ska den här tjejen ha på sig när modet ändras? Och alla hennes inavlade kompisar, släktingar och vänner som även dom bor på Södermalm?



Då är det iaf skönare att vara en Brat och veta att modet faktiskt står stilla, vad man än gör, vart man än ska, så blir det skjorta, slips, näsduk och kavaj. Ibland piffar vi till det med röda chinos och mörkblå klubblazer, kanske seglarskor för en omväxlings skull och rosa skjorta som inte matchar med byxorna bara för att man steker på sommaren. Det är ju sjukt mycket bättre.