Ikväll sätter den då igång, turneringen som alla fotbollsälskare älskar kanske mest.

Champions League har för mig många minnen, som Real Madrid suporter har jag magiska minnen vid sekelskiftet, sedan har det sett bäcksvart ut.

Här listar jag lite ögonblick som jag minns främst.

- Mitten på 90-talet då Milan inte var så gamla som dom är idag, med Savisevic, Boban och Weah.
- Juventus blåa bortaställ med stora gula stjärnor på ärmarna. Ravanelli, Del Piero med polisonger, Peruzzi och Toricelli. Då var inte Juve det tråkiga industrilaget som man spydde på.

- Dortmund som ett av Europas bästa lag.
- Nou Camp 99' Man U - Bayern.
- Orange mot Svart, Stade de France, Dom svartklädda vinner med 3-0 signerat en klassisk Morientesnick, Ett Raulfriläge och ett avslut från en krullhårit engelsman från Liverpool som blev ett trademark varje gång man gjorde den någonstans i världen. "Teka" och bad i fontänen.

- Mijatovic avgörande mot Juventus.
- Casillas räddningar och Zidanes mål 2002. Bland det största jag upplevt.
- Becks långa tofs och snöbollskriget med Figo i ett iskallt München.
- Dado Prso show i Monaco-La Coruna matchen.
- Milan och Liverpool, alltid uträknade, alltid där. Iaf för dom förstnämnda.
- Ronaldinhos mål mot både Chelsea och Milan.
- Bayern München, vad vore CL utan att man hade dom vidriga tyskarna med?
- Velodrome och Becks frispark.
- Angulos nersparkning och spottloska mot Werder Bremen.
- Neboijsa Novakovic.

- Inters vinst förra året då Zlatan bytte till Barcelona.

Fan vad kul det ska bli med en ny säsong, och jag skiter i om vi åker i 8-delen, vi är bäst ändå.   

Andrea Doria kör nu igång sin höstsäsong 2010. Jag kan tyvär inte vara med men hoppas kunna vara där till första matchen och garanterat till den andra.


Lite idoler. I fokus Fred Persson. Ur fokus Uffe Åkerström. 


Visste du att Fred och jag skrev på exakt samma dag för Andrea Doria. Här med två av mina största förebilder Per-Jarle Heggelund och Jeppe Hussfelt.


Fred har tidigare spelat i Allsvenskan. Med lite mer hår.


Förutom att jag älskar Fred bakom mig....på fotbollsplanen. Så älskar jag att prata om livet, kvinnor och dricka massa vin med legenden.

 
I omklädningsrummet står han alltid för skratt. Om inte med sina skämt så med sitt otroligt luriga underställ a lá ormskinn.

 
Jag känner mig liten i kroppen, själen och i stjärnstatusen när dessa fyra legender radas upp.

Vi behöver absolut inte gå upp till division 4, men vi måste absolut vinna varje match som spelas.

FORZA DORIA OLÈ!

Jag vill önska Mister och alla mina lagkamrater lycka till under resten av året om jag inte kan vara med. Och jag hoppas att ni vinner på fredag.
Jag också vill tacka er för det stöd och den kärlek ni visade efter matchen mot Atleterna. Det var verkligen rörande. Jag viste att jag hade riktiga vänner i klubben. Jag hoppas kunna spela med er igen och bli en del av denna underbara förening igen.
Än en gång tack för ert stöd och lycka till.

Ciao, Bato

Många spelare är helt fantastiska passningsläggare. Xavi, Xavi Alonso, Gerrard, Lampard, Beckham är kanske dom bästa och kändaste.

Tar vi Xavis passningsprocent så är den ibland skrämmande. 98%, 89% är vanligt hos den fantastiska spelaren från Katalonien. Hans lags namn vill jag inte yttra här för att smutsa ner min så vackra hyllningstext.

Tar vi en spelare som Guti då, som oftast har 50% passningar rätt och som i varannan match gör något fantastiskt så tycker många att "han är för ojämn" och "han passar för mycket felpassar".

Jag köper det till en viss del. Men många glömmer att dom 50% han sätter är antingen målpass, eller en passning som för spelet framåt och utvecklar anfallet till något konstruktivt. Dom 50% han missar är sådana pass som bryts för att det är just en passning med avsikt att göra ett steg framåt i anfallet.

Om man då jämnför med ett geni som Xavi så har han av sina 98% förmodligen spelat sidled i 80% av dom och har en bättre passningsposition när han alltid är 20 meter längre ner i banan än en sån som Guti.

Guti har fått för mycket skit under så många år. Spelaren som alla hatar har varit minst lika lojal som Raul, Gerrard, Totti eller Del Piero. Jag skulle nästan säga att han är mer unik, mer lojal.

Alla "bandieras" har stannat i sin klubb för att dom trivs i staden och laget, men den främsta anledningen är självklart att man varit en startspelare i sitt lag och inte haft en anledning att byta klubb.

Guti har varit ifrågasatt i 10 år nu, suttit på bänken massvis med gånger, sett spelare som kommit in på hans position som Zizou och Xavi Alonso, istället för att flytta vidare och spela i Mallorca och vara lagets kugge. 







Han har mist sin plats i landslaget pga sin kärlek till sitt Real Madrid, och ibland mist sin plats på planen för sin kärlek Real Madrid.

Guti var med under Hierrotiden och kom in som en joker under Galacticoseran. Han har spelat fram Ronaldo borta mot Manchester United med en 30 meters djupledsboll. Han har klackat fram bollen till Zizou som förmodligen är den enda spelaren som trodde sina ögon när det hände, varav han smällde upp den i vänstra krysset. Han vann asisstligan förra året i La Liga.

Jag är väldigt trött och ledsen på hur man behandlar en spelare som honom. När ska folk sluta håna dessa underbara fotbollsspelare och försöka hylla spelarna för det dom är. Oavsett om man hejar på Katalanerna eller inte. Dessa spelare dör snart ut och då kommer hela jordens spelare agera som fotbollshoran Robinho.

Guti är för mig lika stor som Raul.

För mig får han passa fel 19 av 20. Det finns två anledningar för det.

1. Den 20e blir en målpass
2. Jag får se nummer 14 med blont hår jogga runt på planen, ibland med en bindel runt armen. 

För evigt trogen Gutista